Må säga att jag är väldigt trött och less på allting också. Jag kan känna att det är jätteskönt att ha en blogg där man kan skriva vad man vill, vad man känner för liksom. Men sen vill man ju inte skriva för mycket heller. Man vill ju ha ett privatliv också. Det är iallafall vad jag känner. Så jag kan absolut förstå om ni slutar läsa min blogg för att det är alldeles för deprimernade eller nåt. Men det här är mitt sätt att få ur mig allting som jag egentligen borde säga till min behandlare. Jag har iallafall en dröm som förföljer mig, jag går mitt på gågatan i stan och vinglar omkring. Sen blir allting svart och sen när jag vaknar upp har jag massa människor runt mig och dom säger "ta det lugnt ambulansen är påväg" men jag får sån panik när dom säger så för jag vill inte ha hjälp. Jag hade nämligen tagit en överdos tabletter så jag försöker resa på mig och komma därifrån men människorna (som jag inte känner igen i drömmen) håller ner mig och säger att jag borde vänta på ambulansen. Jag skriker och gråter och säger att dom inte borde lägga sig i mitt liv och att dom ska låta mig vara men dom håller fast mig, jag är totalt låst. Tillslut kommer ambulansen och dom tar in mig ganska fort i ambulansen men väl därinne blir allting svart igen och sen vaknar jag.

Jag kan inte riktigt säga vad drömmen symboliserar eller nåt men ibland känns det som att det kommer att ske en dag. Eller snarare jag vet att det kommer ske, dock kanske inte så som i drömmen men så fort jag kan åka till skolan själv och så vidare så vet jag att det kommer ta slut, jag har allting planerat. Allting bara går runt och runt i mitt huvud så jag vet exakt när, var och hur allting kommer gå till. Jag vet att det kan låta hemskt men det är ingenting man kan styra över. Det bara är så, det är mitt öde. Det är iallafall det jag tror på. Jag tror inte att det finns något botemedel på mina sjukdomar. Allt är bara bullshit.

Shit vilket negativt inlägg det här blev men aja, that's life.

Godnatt.