Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Känner bara för att skrika tills rösten tar slut dock finns det ingen möjlighet till det så jag väljer att gråta i kudden tills tårarna tar slut plus lite självskadande på det så känns det som att jag kan klara av den här kvällen också. Har haft lite tankar sen senaste läkarsamtalet också då läkaren sa "jag vet inte vad vi ska göra med dig Fanny". Nu i efterhand tänker jag bara hur i hela ****** kan man säga så till en patient som är suicidal och desperat efter en lösning! HALLÅ LIKSOM!?!? Eller misstar jag mig? Men går det att missta sig på det? Nej jag skulle inte tro det. Fast man vet ju aldrig. Skulle bara vilja skrika ut allting men det går tyvärr inte så jag får väl borra ner huvudet på kudden och gråta slut på alla tårar. Fick iallafall lite beröm av min behandlare idag om att jag kunde uttrycka mig så bra i text. Det berömmet hoppade rakt ner i hjärtat. Tänk va lite beröm kan göra, det gjorde min dag mer uthärdlig. Vet inte vad jag ska skriva mer... Ska hoppa ner under täcket och titta lite på grey's anatomy. Over and out.