Har sån jävla ångest just nu att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. En del av mig säger bara "skär dig, skär dig. Du vet att det hjälper!". Men jag vill inte vara den tjejen med massa sträck på armarna. Även om jag redan har massa sträck. Jag vill vara en pigg och glad tjej. Jag orkar inte leva med massa fasader. Jag har så himla många fasader som jag använder mig av. Jag vill inte behöva fasader. Den andra delen av mig vill kämpa. Kämpa mot sjukdomarna. Dom där himla sjukdomarna. Dom vinner alltid. Jag förlorar. Det tar så jävla mycket på mig. Jag orkar inte kämpa emot längre. Fan att jag alltid förlorar. Ååh....