Måste få ut allting ur huvudet.

Är inlagd på sjukhuset igen... Fan det här tar aldrig slut, ska iallafall in till Kåbo och DBT imorgon för dom skulle komma med nya förslag på hur jag ska ha det i öppenvården för någon gång måste jag ju komma ifrån den slutna avdelningen. Står verkligen inte ut där. Även om alla i personalen är hur snälla som helst känns det så fel att vara inlåst. Jag känner att jag faktiskt inte bryr mig vad dom gör med mina mediciner, samtal, mitt liv. Det känns som att jag inte lever mitt eget liv. Det är skitsvårt att förklara men det känns jättekonstigt. En stor del av mig vill bara ta det där steget till den andra sidan medan en liten del av mig vill kämpa mot rösten i mitt huvud.

Eftersom jag är en vinnarskalle och hatar att förlora så skulle det ju kännas som en förlust om jag slutade leva. Men det liv jag lever nu känns så himla värdelöst och meningslöst att jag faktiskt inte skulle tveka om jag fick en enkelbiljett bort någonstans.

Ja, vet inte vad jag ska skriva mer. har egentligen hur mycket tankar och känslor som jag bara vill få bort men jag pallar verkligen inte mer.